Soppar
Några av våra vanligaste soppar
Alla uppgifter på denna sida är hämtade ur cd:n Svampguiden (1997- 2002), skriven av Michael Krikorev.
Här kan du även besöka Svampguiden online. Här finns mer aktuell information, recept och annat för den svamp-intresserade.
Ädelsoppar och Sammetssoppar (släktet Boletus inkl. Xerocomus)
Den här gruppen innefattar ca 26 arter och många av de är bra matsvampar, ett fåtal är oätliga. En bra regel för matsvampsplockaren är att se upp för soppar med röd färg på foten, detsamma gäller soppar med röd eller ljusrosa färg på rörmynningarna, här finns flera oätliga arter, bl.a. den giftiga djävulssoppen. Ädelsoppar har ofta en något uppsvullen form på foten.
KarlJohan, Stensopp. En av våra populäraste matsvampar.
Har ett ljust ådernät på foten och en mild, nötlik smak.
Beskrivning:
• Hatt välvd, ljusbrun till mörkbrun, ofta skrynklig mot hattkanten, i fuktigt väder klibbig.
• Fot vit till ljusbrun, vanligen knubbig, med ett vitt ådernät (syns tydligast upptill).
• Rör som unga vitaktiga, senare gula till gulgröna.
• Svampkött vitt, strax under hatthuden svagt brunviolett.
• Smak mild, nötlik.
Blodsopp. Mycket god matsvamp som ofta är fastare i konsistensen än släktingen karljohan. Skiljer sig från eldsopp och djävulssopp bl a genom avsaknaden av ådernät på foten. Har istället små blodröda prickar.
Beskrivning:
• Hatt välvd, olivbrun till mörkbrun, fint sammetsluden, som äldre ofta slät.
• Rör gula till gulgröna, med blodröda rörmynningar som blåfärgas vid tumning.
• Fot vidgad mot basen, gul, tätt beströdd med små blodröda prickar.
• Kött gult, ibland vitaktigt, i snittytor snabbt blåfärgad, med mild smak.
Brunsopp. En av våra godaste matsvampar. Rören blånar ofta vid beröring, men den blå färgen försvinner vid tillagningen.
Beskrivning:
• Hatt välvd till utbredd, brun, som ung finluden, sedan kal, klibbig i fuktig väderlek.
• Rör som unga ljusgula, med åldern gulgröna, blånar vid tumning.
• Fot gulbrun, melerad, avsmalnande mot basen.
• Kött vitt till gulvitt, oftast blånande vid snitt, med mild lukt och smak.
Strävsoppar (släktet Leccinum)
Strävsoppar är en grupp svampar som är lätta att skilja ifrån andra soppar, de har små tofsar eller “fjäll” (prickar) på foten som gör att foten känns sträv när man stryker fingret över den.
Tofsarna på foten går i olika färger beroende på art.
• Hattfärgen varierar mellan vit, orange, brun och svart i olika nyanser.
• Rören är vita till gråa.
• Foten är vit med vita, bruna-rödbruna eller svarta fjäll (tofsar).
Det finns över 12 arter strävsoppar i Norden och alla är ätliga.
Björksopp. Vanligt förekommande över hela landet och är därför ofta en av de första arterna matsvampplockare brukar lära sig.
Beskrivning:
• Hatt välvd, brun, slät, klibbig i fuktigt väder.
• Rör vita, ofta med brunfläckade mynningar.
• Fot vit, med mörkbruna till svarta fjäll.
• Svampköttet är oförändrat vitt i snittytor.
Aspsopp. Växer tillsammans med asp och finns över hela landet.
Beskrivning:
• Hatt välvd, orange till rödbrun.
• Hatthud överhängande (hänger någon mm utanför hattkanten).
• Rör smutsvita.
• Fot vit, med vita tofsar som med åldern mörknar till rödbrunt.
• Kött i snitt rodnande, övergår sedan till svart.
Slemsoppar (släktet Suillus)
Slemsoppar har fått namnet efter sina slemmiga hattar (slemmiga i fuktigt väder). “Slemsoppar” klingar ganska oaptitligt, men flera goda matsvampar finns i denna grupp. Det finns ca 9 arter slemsoppar i Norden varav 4 är bra matsvampar och ingen är känd som giftig.
Smörsopp. Populär matsvamp som är vanlig över hela Norden. Behöver dock flås innan anrättning.
Beskrivning:
• Hatt välvd, slemmig i fuktig väderlek, brun, ofta med grålila ton.
• Rör som unga gulvita och täckta av ett hudartat hylle, som äldre gula.
• Fot vit till gulvit, ovanför ringen grynig.
• Ring kraftig, som ung vit, med åldern mörknande och försvinner ibland helt.
• Kött gulvitt, med mild smak och doft.
Lärksopp. En vackert guldgul till rödbrun sopp som är vanlig vid lärkträd i skogar och parker.
Beskrivning:
• Hatt välvd, guldgul till rödbrun, slemmig i fuktig väderlek.
• Rör gula, brunaktiga vid tumning, som unga täckta av ett gulaktigt hylle.
• Fot gul till rödbrun, ofta något mörkare än hatten.
• Ring vit till gulaktig.
• Kött ljusgult, med mild doft och smak.
___________________________________________________________________________