Några av våra valigaste kremlor

Alla uppgifter på denna sida är hämtade ur cd:n Svampguiden (1997- 2002), skriven av Michael Krikorev.
Här kan du även besöka Svampguiden online. Här finns mer aktuell information, recept och annat för den svamp-intresserade.

Man räknar med att det finns minst 130 arter kremlor i Norden. Bland kremlorna finner man de mest fantastiska färgvariationer: röda, bruna, gröna, svarta, vita, gula, blåa och violetta färger.
En del arter har klara och rena färger såsom rött (giftkremla) eller gult (gulkremla), men de flesta arter har inslag av flera färger.
Hos kremlorna finner man många goda matsvampar, och det bästa är att ingen farlig giftsvamp finns i denna grupp. Däremot finns det många kremlor som är svagt giftiga och som kan orsaka retningar i mag-tarm-kanalen. Förtäring av dessa svampar kan i värsta fall resultera i illamående, kräkning och diarré ett par timmar efter måltiden, men besvären klingar i regel snabbt av. Här är bara några:

_____________________________________________________________________


Kantkremla. Karaktäriseras av sin fläskfilérosa hattfärg, den hårda foten och att hatthuden ej når ända ut till hattkanten.
Beskrivning:
• Hatt som ung halvklotformad, med åldern välvd till utbredd och slutligen med nedsänkt mitt, svagt klibbig i fuktig väderlek, fläskfilérosa till köttröd, ofta något rynkig mot mitten, med en hatthud som oftast inte når ända ut till hattkanten.
• Skivor vita, vidväxta till nedlöpande, med åldern ofta brunfläckiga.
• Fot relativt kort, hård, avsmalnande mot fotbasen.
• Kött vitt, kompakt, med mild smak.
_____________________________________________________________________


Vinkremla. Karaktäriseras av sin vinröda hattfärg, grånande kött och att skiveggen är vinröd millimetrarna närmast hattkanten.
Beskrivning:
• Hatt som ung halvklotformad, vinröd, med gråvit pruina, med åldern välvd till utbredd och slutligen blekare, med mörkare, nedsänkt mitt.
• Skivor vita till gräddgula, grånande med åldern. Skiveggen är millimetrarna närmast hattkanten av samma färg som hatten.
• Fot vit, grånande med åldern.
• Kött vitt, grånande, med mild smak eller något skarp hos unga ex.
_____________________________________________________________________


Sillkremla. Sillkremlorna utgör ett komplex med flera olika arter. Alla är läckra matsvampar och här beskrivs av praktiska skäl deras gemensamma karaktärer.
Beskrivning:
• Hatt som ung halvklotformad, med åldern välvd till utbredd och slutligen med nedsänkt mitt, klibbig i fuktig väderlek, med mycket varierande hattfärg beroende på art, en del är röda i olika mörka nyanser, andra går i olivgrönt till smutsbrunt.
• Skivor urnupna, vita till gräddgula, vid tumning brunfläckiga.
• Fot vit, ofta med inslag av rött.
• Kött vitt, vid tumning och med åldern gulbrunt.
• Lukt karaktäristisk, påminnande om skaldjur. Smak mild.
_____________________________________________________________________


Grönkremla. Läcker matsvamp, men se upp för den lömska flugsvampen som uppifrån kan vara väldigt lik.
Beskrivning:
• Hatt som ung halvklotformad, med åldern välvd till utbredd och slutligen med nedsänkt mitt, klibbig i fuktig väderlek, gulgrön till gräsgrön med mörkare mitt, som äldre blekare och med fårad hattkant.
• Skivor vidväxta, vita, med åldern gulvita och ofta brunfläckiga.
• Fot vit, med åldern ofta brunfläckig.
• Kött vitt, med åldern ofta brunfläckigt.
• Smak mild, dock något skarp hos unga ex.
_____________________________________________________________________


Storkremla. En av våra allra största kremlor som kan få en hattbredd på 20 cm.
Beskrivning:
• Hatt som ung halvklotformad, med åldern välvd till utbredd och slutligen med nedsänkt mitt, slät, svagt klibbig i fuktig väderlek, klarröd till äppelröd.
• Skivor urnupna till vidväxta, vita till svagt gräddfärgade, ibland med röd egg.
• Fot vit, ofta med inslag av rött.
• Kött vitt, med mild smak, hos unga ex. är smaken ofta något skarp.
_____________________________________________________________________


Tegelkremla. God och vanligt förekommande matsvamp. Karaktäriseras av sin tegelröda hattfärg och det grånande köttet.
Beskrivning:
• Hatt som ung halvklotformad, med åldern välvd till utbredd och slutligen med nedsänkt mitt, karaktäristiskt tegelröd till gulröd, slät, klibbig i fuktig väderlek.
• Skivor vita till gräddgula, grånande med åldern.
• Fot vit, grånande med åldern.
• Kött vitt, grånande med åldern, med mild smak, hos unga ex. kan dock smaken vara något skarp.
_____________________________________________________________________


_____________________________________________________________________